Befolkningsutvecklingen för Linköping under senare hälften av 1800-talet är ett exempel på landsortsbefolkningens press mot städernas och tätorternas sociala resurser. Bakgrunden var den kraftiga folkökningen inom jordbrukets undergrupper såsom torpare och lägenhetsägare. Flykten från landsbygden satte troligen in först bland befolkningen i torp och backstugor. Det var En flykt undan svält hunger trångboddhet och arbetslöshet framförallt i perioderna med missväxt.

Folkökningen i Linköping dock inte enbart betingad av kraftig inflyttning utan utgjorde en kombination av ökande födelseöverskott och långsiktig flyttningsvinst. Under senare hälften av 1800-talet levde av denna anledning en stor del av befolkningen i staden under ytterst knappa ekonomiska omständigheter. Man beräknar att det i början av 1880-talet fanns 300 familjer som regelbundet understöddes av fattigvården. Den officiella statistiken siffror tyder på att Linköpings innevånare offrade något mindre på fattigvården än genomsnittet för rikets städer men den var en stor post i stadens budget där ungefär en femtedel av utgifterna gick till fattigvård.

Försöken att minska kostnaderna misslyckades vid flera tillfällen.Den offentliga fattigvården var emellertid inte ensam om att sörja för de fattigas väl och ve. Samtida bedömare har hävdat att den enskilda välgörenheten betydde väl så mycket ja mer än de kommunala insatserna. I Linköping fanns ett flertal donationer och stiftelser för detta ändamål. Fattigvården måste ju åtminstone hjälpa de värnlösa barnen det var man helt överens om.

Sundbergska stiftelsen för värnlösa barn tillkom genom testamentariskt förordnande av garvaråldermannen Gustaf Sundbergs (1800-1879) änka Vilhelmina (1804-1879). I Redaktör Dag Walléns skrift ”I upplysningens tjänst” Föreningen Gamla Linköping 2001 Meddelande nr 4. Sid. 25 ”Dagen sjunker, tiden, flyr” kan man läsa följande:

1879 skänkte Vilhelmina Sundberg gården nr 47 S:t Lars kvarter, Storgatan 5 och 180 000 riksdaler för inrättande av ” hem för värnlösa barn” så snart avkastningen av fonden hunnit uppgå till 12 – 15 000 riksdaler.

1887 sålde Stiftelsen fastigheten Storgatan då den var olämplig som barnhem. 

1889 inköpte Stiftelsen för 5 000 riksdaler tomten i kvarteret Dukaten hörnet av Linné - och Klostergatan. 

1. Gunnar Kleist. Tal vid invigningen av Linköpings Läkaresällskaps Internationella Hus 1994. Arkiverat. 

2 Dag Wallén. Redaktör. Ordförande Sundbergska Stiftelsen, Föreningen Gamla Linköping och Linköpings Läroverkspojkar. 

3. Se även del 4 samlade verket LINKÖPINGS HISTORIA sid 273 - 313. Arkivarie Siv Sandberg 

5. Handelsskollärare Ann-Charlotte Stegö (-Behrendtz.) 

6. Se även Lars Olofsson: Från Länslasarett till Regionsjukhus del 2 sid.18 om Arkitekt Axel Kumlien. 

7. Ritningar Arkitektbyrån Danielsson – Falk – Mörling.